Doglogg

Första promenaden med Zita!

Jag går med så raska steg jag kan. Har precis vinkat hejdå till Maja efter en liten shoppingrunda på Entré. Klockan är tjugo i två så det är lungt, egentligen, men jag kan ändå inte lugna mina nerver som alltid är spända när jag står inför något nytt. Men jag känner mig ändå lugn i övrigt, jag har varit där en gång innan och hälsat på och Lottas vänliga sätt och Zitas goda lynne är en lugnande vetskap. Solen står lågt och är näst intill gyllene där den lyser upp Malmö stads gator och hus. Ett underbart väder för vår första promenad, tänker jag.

Jag knallar upp för trapporna och innanför dörren möts jag av ett varmt välkomnande på fyra ben. Efter tre sekunder har hon hämtat sitt fina "muskelben". Ett nytt sedan förra gången då det bara var en liten stump. Jag sätter mig ner för att klappa lite med då blir Zita plötsligt jätte ynklig. Sitter på rumpan och drar sig fram på marken. Sedan springer hon in under sängen. Märkligt. Det såg precis ut som om en hund som har problem med analsäckarna. Men nej, det var nog bara ett sätt att protestera. Mot någonting? Jag prasslar lite med påsen i hopp om att hon ska bli intresserad och komma fram. Men icke. Jag flyttar på sängen en smula och då kravlar hon sig fram. Jag sätter mig brevid henne och klappar henne en stund. Snart är hon glad igen och blundar av beröringen. När jag sätter på henne kopplet blir hon glad och så går vi ut. Undrar var det var?

Det är lite läskigt att gå ut med någon annans hund, tänk om någonitng händer. Jag sopar undan alla sådana tankar. Nu lyser solen, vädret är underbart och det är ingen olycksmagnet jag har i kopplet, det är lilla Zita. Vi går ett varv runt parken som ligger bara en liten bit bort. Det är en perfekt promenad. Jag har med mig kameran och tar några foto. Upptäckte att Zita är en supermodell och blir urvacker på foton. Och så i den fantastiska solen dessutom.

När vi var hemma igen så sätter jag mig på golvet med Zita för en gosstund. Det var poppis. Men oj vad smutsig den vita pälsen var. Fick lust att torka av henne lite men visste inte vad jag skulle använda till det endamålet, så det fick vara. Klockan var nu tio i tre och jag tog mina grejor, hälsade hejdå till Zita och lämnade lägenheten.

Imorgon ses vi igen!