Doglogg

Igår var Zita stod Zita redan vid dörren när jag öppnade. Det var en trevlig och glad syn. Vi gick en omväg till Beijers park, igenom där, och sen tillbaka den vanliga vägen. Zita fick lukta en del, och så gick vi raskt en del. Hon hade stort sjå med att hitta en lämplig bajsplats. Hon gick omkring i vad som kändes som evigheter. Men hon hade också en stor leverans att lämna av. Jag har aldrig sett henne bajsa så mycket. När vi var hemma igen var jag tvungen att låna lite toapapper på toaletten till min egen nos. Det var lite kris. Sen knäppte jag fast citronhalsbandet. Nu ska jag ägna de kommande dagarna åt att bli frisk. På måndag syns vi igen Zita och jag.

Igår var jag i där i senaste laget närmare halv ett. Vädret var fint och jag var sjuk. Vi gick till kyrkogården, där, på gräsmattan gjorde jag lite kontaktövningar med Winston som jag och Abbey fått göra på kursen dagen innan. Det var en övning där jag skulle stå upp framför honom och placera en godis i min mun, direkt han tittade upp mot mig skulle jag släppa godisen. Han var inte särskillt intresserad av att se på mig så jag satte mig på huk och då gick det lite bättre. I en annan övning skulle jag istället ha godisen i handen och sträcka ut den åt sidan, när han titta mig i ansiktet så fick han godisen. Jag fick sitta ner här också och ha handen närmre mitt ansikte, då gick det bättre. Sen gjorde vi sök tills det bara var en godis kvar, den skulle han få hemma efter promenaden. Han hittar godisarna direkt i gräset numera så jag gömde den i det högre gräset, och där fick han gå och nosa lite längre. Men tillslut hittade han dem även där.

Det var i stort sett vad som hände igår.

Ikväll var Abbey och jag på kurs. Hade hellre legat hemma och blivit frisk men jag kunde bara inte missa. Så nu är jag trött! Idag gick jag och Zita runt på gräset i Beijers park. Och så gick vi lite nere vid dammen och strosade. Nu ska jag dricka varm mjölk med honung och försöka bli bättre i halsen till imorgon när jag ska ut med båda vovvarna. Natti natti!

Igår ville Zita inte ens komma till mig vid dörren. Fick övertala henne att komma. Har hon blivit en latmask på senare dar eller? Men när hon väl kommit ner ifrån sängen så var hon pigg på att komma ut. Vi gick en runda runt omkring i ommrådet bara. Lugt och stilla. Jag mår inte särskilt bra. Har en förkylning som satt sig i halsen. Det började nu i helgen och än är det inte på bättringsvägen. Men bara jag tar lite lugnare än vanligt så går det.

Det var inte roligt att bege sig av ut igår då min hals var så tept att det var svårt att andas och tempen var lite över det vanliga. Jag tänkte först ta bussen men sen blev det inte av. Jag cyklade iställlet jätte jätte sakta för att inte andningen skulle påverkas, för det var jobbigt nog att andas som vet var. Men på något sätt var det skönt att komma ut i luften. Vädret var fint vad jag minns och vi gick till kyrkogården som vanligt. Men vi tog en paus på en gräsmatta och jag satt bara och klappade Winston tills mina fötter domnade bort. Jag slände också ut godisbitarna som jag delat i mindre bitar så han fick använda näsan lite med.

Jag hörde precis röstmeddelandet på min mobil och det är lugnt, själv glömmer jag saker hela tiden. Men visst blev jag rädd, livrädd. Jag var bara rädd att jag ställt till med värsta problemet.

Jag hade redan igår ont i halsen men hoppades att det skulle lägga sig. Min lillasyster har och är fortfarande sjuk men hon har tappat sin röst mer eller mindre. Några ord får hon fram emellan mimningarna. Jag har bara värsta kliet i halsen, är torr och känner mig hes fast jag inte låter särskilt hes. Skulle på hundutställning med en kompis idag men fick avstå. Tradigt! Men det var inte så farligt igår, var ju ute med lillan och hoppas verkligen att det inte blivit värre till måndag då det är både herr Winston och fröken Zita.

Men hur som hälst. Vi var ute en halvtimme och gick en liten sväng i Beijers park. Inga pengar låg framme så jag kanske får dem på måndag då. Eller så är de insatta, har inte kollat mitt konto på evigheter. Borde ha mera koll på sådant kanske?

Ja mer än så var det väl inte. Ses på måndag Zita lilla!

Jag gick en extra lång runda med Zita i onsdags. Dels för att jag blev väldigt tidig eftersom Winstons runda helt uteblev då han var bortrest och jag inte visste om det. Och dels för att jag behövde varva ner efter att ha utlöst larmet i "Winstons" hus. Jag visste ju inte att han inte var hemma, skulle bara sticka in huvudet och kolla om hans koppel låg i den "riktiga" hallen. Visste inte ens att de hade larm, eller att ett larm kan gå på bara av att någon rör sig i rummet. Avancerade saker. Men när mitt huvud tittade in så började larmet yla i hela huset och hela mitt inre system gick upp i varv! Jag ringde till husse men ingen svarade. Så jag stod där, snurrade några varv och visste inte var jag skulle bli av. Vågade knappt gå ut ifall larmet hördes ända ut. Tänkte att det kanske snart kom någon utryckning och ifall jag borde vänta på dem. Men efter en liten stund så gick jag, jag låste gick lugnt och lämnade nycklen, låste upp min cykel och cyklade iväg.

Så därför blev min runda med Zita lite längre.  I 50 minuter tror jag att jag var ute med henne. Men rundan var väldigt lugn och hon fick lukta mest som hon ville. jag skrev också ett sms till Winstons husse om vad som hänt och att han kunde ringa upp. Sen gick jag med handen på mobilen i fickan, fokuserad på minsta vibration ifrån den. Så gick jag och tänkte på vad som hänt. Om jag ställt till men värsta problemet och vad som händer nu.

Så, ja. Det var bara en lugn promenad, eller ja inom mig var det inte så lugnt, men själva promenaden kändes ändå lugn. Jag gick hem och lämnade Zita. Satte på henne halsbandet, vad jag minns. Det var en dag som det inte låg framme så då satte jag inte på henne det. Men jag minns inte om det var i onsdags. I vilket fall som hälst så är det ju sjukt vad hon verkligen kastar sig i det när man håller fram det. Hon springer ju liksom rakt in i det som om det var det bästa som hänt henne att få ett citronhalsband! När man trycker på knappen som blir hon som tokig, springer iväg och sen tillbaka, rakt in i det. Haha!

Idag gick jag en runda med Zita runt fängelset. Haha, ja det var det... Inget annorlunda idag, och inga detaljer får det bli för jag somnar snart! Men imorgon ses vi igen jag och lillan. God natt!

Ja, jag hann inte skriva igår. Jag skrev varför på Zitas uppdatering här under. Men jag träffade ju husse som var hemma och åt lunch. Winston och jag gick en fin runda på kyrskogården. Han fick som vanligt söka godisar i gräset. Inget speciellt eller så... Han hälsade på en ridgeback förresten, han var super glad och den andra hunden fick en glad kram runt halsen. Ja. Nu ska jag sluta så jag kan gå och sova. Herregud vad trött jag är! Imorgon ska jag till Winston igen. Då får jag ju se till att vara pigg.

Jag kunde inte skriva igår för jag åkte med Angus min foxterrier till min mormor och morfar i landskrona. Jag gör en etologisk studie i skolan där Angus och Abbey är försöksdjur. Jag undersöker aktiveringens inverkan på hundens beteende. Därför ska Angus vara aktiv nu i 10 dagar och Abbey det motsatta. Sen efter det så byter dem. Och så ska jag göra lite beteendestudier och så. Så jag åkte ut till Vallåkra, Borgens naturreservat och la spår till Angus som vi sedan gick. Det gick väl inte så där jätte bra. Han har aldrig gått någon form av spår innan. Men vi får väl träna och ha tålamod. Alla hundar kan spåra har jag fått lära mig.

Jag var ju ute med Zita innan det ju men för tillfället minns jag ingenting. Jag skulle kunna somna på fläcken. Men det var väl som vanligt utan konstigheter.

Jag var ju ute med Zita på fredangen, den 12:e var det va? Men det har inte blivit av att jag skrivit. Jag minns att jag gick en runda runt i området. Vi stötte på Viggo som precis hade vairt hon frisören och klippt sig. Zita var lite osäker som vanligt men mest för Viggos matte. Viggo går rätt bra. Vi träffade också på en bekant till mig som tydligen bor på samma gata som Zita. Detta var på hemvägen. När vi var hemma torkade vi av ben och mage för det var rätt smutsigt där. Sen dök hon kvickt in i citronhalsbandet när jag höll fram det.

Nu är det inte länge till jag ska till Zita igen. Lite innan 12 cyklar jag iväg till Winston och efter det bär det av vidare mot Zitisen!

Ja, idag var Zita och jag ute och gick i Beijerspark. Vi var ute en halvtimme. När vi kom hem var Zita brun på mage och ben av smuts så vi fick torka av pälsen lite. Haha, mer än det finns det egentligen inte att säga. Det blev en kort rapport. Men det passar bra för imorgonbitti har jag prov, måste plugga det sista nu. Efter skolan imorgon cyklar jag direkt hem till Zita.

Idag var jag helt bakvänd i hjärnan när jag låste upp dörren. Jag kunde inte förstå varför det inte gick att låsa upp, ända tills jag kom på att jag vred nycklen åt fel hål. Jag säger då det! Zita låg med alla fyra tassar i vädret nerkurad i sängen och ville inte komma upp. Det skulle vara mycket skönare med lite mag-kli tyckte hon. Det fick hon också, men bara lite. Zita hoppade fort upp när jag vände mig mot dörren. Sen gick vi till Beijerspark, gick igenom den och ut på ett håll vi inte gått innan för att utforska lite nya gator. Fast det var ju säkert inte nya för Zita. Och hon hade nog hällre gått och luktat på lukter i parken om hon fått välja. Men jag behövde lite variation. i gick i rask takt mest hela tiden och promenaden blev nästan på pricken en halvtimme. När vi kom hem kröp hon duktigt in i sitt citronhalsband. Jag fick precis reda på att matte behövde hjälp tors - fre med vilket jag kunde och ställde upp på, så denna veckan blir det mycket Zita!

Tjollahopp! En helt vanlig runda idag. Lugnt och skönt inne på kyrkogården utan konstigheter. Idag delade jag alla godisar, tog dem i näven och slängde ut dem på en gräsmatta. Sen fick Winston dammsuga. Han bajsade två gånger varav den sista på en brant backe samtidigt som han vandrade neråt. Han vill tydligen att jag ska avancera ytterligare på bajsplockarfronten. Vi var ute ganska exakt en halvtimme idag och väl hemma fick han de sista godisarna som var över. När han öppnade munnen för att ta den första godisen rann det ut en sträng med saliv ur munnen. Matte var inte hemma idag, vad jag vet, så jag antar att viruset gett med sig mer eller mindre. Det var ju skönt. Om det nu är så vill säga... "Ses på måndag Wheenstone!"

Idag låg Zita i soffan när jag kom. Och hon stod på armstödet och vägde fram och tillbaka om det skulle vara värt att hoppa ner. Men det var det, och hon kom framviftandes för att hälsa och be om lite klappar vilket hon också fick. Sen gick vi ut. Vi gick ett varv runt baijers park idag. Precis när vi kom fram så kom en liten chihuahuakille fram springandes till Zita. Han var mycket mindre än henne, men ack så skrämmande. Några lekskutt blev det men Zita tyckte att det var säkrast att hålla sig lite på sin vakt. Särskillt när matten skulle hälsa. Lillkillen var bara 10 månader och jätte tuff. Fast matten sa att han ivanliga fall brukar vara mer som Zita, det kunde man då inte tro. Jätte fin chokladbrun med ljusare "dobermann-teckning" var han, riktigt läcker. Matten gick ocg tränade honom med klicker. men jag blev lite fundersam när jag märkte att hon bara klickade varje gång han gjorde något fel. När han kom framspringande till Zita blev han klickad. När vi sen mötte dem när vi gått ett varv och han skällde på Zita blev han klickad och nejad samtidigt. Hmm...

Ja. Det var vår promenad i stort. Nu ska jag käka en pizza som pappsen tillagat. Först ska jag servera Abbey en skål Eukanuba. Angus är lämnad hon en vän för att han ska slippa lidandet som det innebär att vara tillsammans med en Abbey i höglöp. Så han är där tills jag hämtar honom ikväll. Lille gubben...

Zita och jag syns imorgon...

Zita låg låg i sängen när jag kom in. Hon stack fra huvudet men ville inte lämna sin mjuka uppvärmda plats. Hon låg där och vifftade istället, in i det längsta. När jag föreslog att vi skulle gå ut så kom hon dock. Det var det värt, att lämna sängen för att gå ut och lukta på lukter. Vi gick en runda runt en hundrastgård som låg bredvid en fotbollsplan typ vid fängelset. Det var ingen lång promenad men Zita fick gå och lukta så det tog endå nästan en halvtimme. Vi kelade lite när vi kom hem och Zita ville inte sluta med det. Så fort jag slutade klappa på henne snurrade hon omkring och försökte klättre upp på mig. Sötnosen. Hon visste nog att hon skulle få på sig citronhalsbandet när jag gick också. Men även om hon inte gillar det så trär hon så fint igenom sitt huvud när man håller fram det. Ja, det var faktiskt inte så mycket mer att berätta idag, så jag slutar här.
Zita ser jag imorgon igen!

En minut över 12 var klockan då jag såg på min mobil efter att ha ställt cyklen intill staketet till huset. Jag knallade bak och hämtade nyklen och slogs av hur annorlunda trädgården ser ut nu när snön smälter bort. Jag har bara sett den snötäckt. Nu är den som en helt annan trädgård. Men ännu har inte allt smält. När jag går in genom dörren dyker matte upp. Hon har blivit angripen av ett obehagligt virus som verkligen inte lät som något att leka med. Låt oss bara hoppas att det dör ut snart.

Jag och Winston gick en helt vanlig liten runda på kyrkogården och hälsade lite på våren som fortsätter med sin förvandling av naturen. Någon som också blivit förvandlad är förresten Winston själv. Matte han nämligen ryckt bort en massa med gammalt hår så nu ser även Winston mycket vårig ut. Promenaden blev lite mer än en halvtimme även idag med. Vi gjorde sök med godisarna på en gräsmatta. Winston smälter så fint in med sina färger mot gräset som är sådär halvvisset. Han ser så naturlig ut. Och han var super duktig med att hitta godisarna. När vi kom tillbaka hade vi en liten pratstund med matte. Och Winston visade upp en av sina leksaker som han var och hämtade. Som tur va så tyckte matte att Winstons tassar blivit fina. Inte förrän igår skrev jag här att jag trimmat dem så matte eller husse har ju inte fått höra det. Men de hade visst märkt det.

Matte sa också att jag skulle kunna trimma honom senare när det blir aktuellt. Och det gör jag så gärna. Jag ska ju börja ta emot hundar för klipp och trimm sen när jag är klar med min utbildning. Och jag har tänkt att mina "promenad hundar" som Winston och Zita är, ska få rabatt på detta. Och det blir ju roligt att få trimma och klippa de hundar man redan känner. Så om matte och husse är intresserade kan de ju lämna Winston här för trimning så småning om. Egentligen kan jag börja trimma honom redan nu, jag har  3-4 hundar som jag klipper/trimmar, fast nu är han ju precis trimmad. Men Winston är välkommen på mitt trimmbord när som hälst!

Solen sken för fullt denna vackra vårdag. Vi gick en runda i området på den solbelysta asfalten. Jag fotograferade våra skuggor med min mobiltelefon. De var så framträdande. Men jag har inte lagt upp dem på datorn än. Men jag får lägga upp dem någon dag.

Jag minns inte att det var något särskilt. Bara en underbar promenad. Efter promenaden satt vi och kelade lite. Ett sms från matte talade om att jag gjort rätt i att låsa dörren den där dagen då den stod öppen. Tur. Men jag svarade aldrig på smset, kom jag på lite så här i efterhand, så detta fick väl bli som ett svar istället, även om jag riktar mig åt den "utomstående, allvetande läsaren" =P. 

Zita och jag ses på måndag!

Nu har det gått många dagar sen jag egentligen skulle skriva, är ledsen. Torsdag- och fredagkväll ägnade jag åt att klippa och bada storpudel vilket tog krafterna ur mig helt. Så jag orkade inte skriva då efter att jag på onsdagen heller inte orkat, av någon anledning jag inte minns. Men nu!

Det var jätte fint väder på onsdagen, solen sken och lyste upp allting så att dess färger lyste, så som det gör på sommaren. Detta satte igång vårkänslorna i mig mer än någonsin. Visst, det är kallt ute, men det strålar om allt! Jag gjorde som matte sagt att hon brukade göra. Satte mig på en bänk med Winston och ryckte lite hår på tassarna och försökte jämna ut dem och få dem runda. Resultatet blev inte så bra som det blir på trimbordet och utan sax att klippa fina linjer runt trampdynorna. Men någorlunda blev det väl tycker jag. Jag tog också lite på övriga kroppen, men bara lite så att det inte skulle synas. Tänkte att han kunde bli lite vårfin nu. Och jag har ju fått matten tillåtelse. Så jag hoppas att det märktes något, och att det som märktes blev uppskattat!

Så Winston besöket blev lite förlängt, men inte så väldans. Vi gick ju såklart omkring lite också innan och efter vi satt på bänken på kyrkogården i solskenet. Det kom en äldre dam förbi med en svart hund och frågade om Winston hette Hugo. Det var inte samma dam som förra gången. Border terrier verkar vara poppis.

Ja, nu är det lördag så det är inte så värst långt tid tills vi ses igen, Winston och jag. På måndag går vi där igen på kyrkogården. 

Idag gick det inte heller att vrida om nycklen. Jag blev förvänad när jag öppnade dörren och ingen var hemma, mer än Zita. Men jag tänkte att kanske den som lämnadt lägenheten senast bara glömt att låsa. Jag hoppas det. För jag låste sen när jag gick. Jag vågade inte lämna det öppet. Men innan dess var jag och Zita ute och gick så klart. Vi gick fram till parken men sen svängde vi av och gick en runda bland alla husen. Det var så blött i parken och mina skor praktiskt taget suger åt sig vatten. Väl hemma satte jag på henne anti-skall halsbandet. Hon skadade i kroppen när hon fått det på sig, verkade inte så förtjust i det. Men vilken hund är väl det? Det är ju tur att det fungerar. Hoppas att hon vänjer sig av med sin vana att skälla snart.

Det finns inte så mycket mer att säga. Det var mycket märkligt det där med dörren och jag hoppas verkligen inte att jag ställde till med någonting då jag låste dörren efter mig.

Ses imorgon igen Zita lilla!

Igår gick det inte att låsa upp när jag skulle vrida om nycklen. Det berodde på att det redan var upplåst. Jag provade att öppna dörren och möttes av Zitas och Mattes kompis som jag ofta hört passar Zita. Det var lite av en överraskning. Men han var en trevlig figur och sa att jag bara kunde göra som jag brukar. Så efter en stund var jag och Zita på väg ut. Vi gick till Beijers park, men vi gick bara igenom den, och så gick vi lite i den andra "parken" på andra sidan, och sen tillbaka hem igen.

Zita sprang och hälsade på sin kompis som legat och tittat på TV. Men hon var så smutsig om magen så hon fick torkas lite på magen med den lila handduken som jag nu fått bekräftat är Zitas. Jag har alltid undrat men glömt att fråga. För ibland är Zita rätt skitig när vi kommer tillbaka. Efter en liten stund begav jag mig åter ut i det fina vädret på min cykel. Det blåste rejält, vilket är underbart. Då känner man av livet på planeten.

Promenaden igår var jätte härlig. Nu börjar snön försvinna allt mer och gräset tittar fram. Marken är mjuk och sviktande. Vi gick en runda på kyrkogården som vi brukar för det mesta, uppe på vallarna, eller vad man nu kallar dem. Här och där låg ju snön svar och vi hittade någon större snöplätt där vi kunde göra lite sök med levergodisarna. Sen bestämde sig Winston för att jag minsann också skulle få söka lite. Han hade dock inget annant att gömma än det jag fick gå och leta upp med bajspåsen. Han gick omkring en bra stund innan han var färdig. Och han bajsade två gånger igår, men den andra gången höll han sig på ett och samma ställe (nästan).

Promenaden blev lite längre än planerat, men det var så skönt att gå. Vårkänslorna börjar sätta fart på riktigt. Även om det faller lite snö. Det hör ju till våren det med. På vägen till kyrkogården träffade vi förrensten en liten vovve som visst var kompis med Winston. Jag minns inte om hon sa vad hon hette. Hon frågade bara "Är det inte Winston?" Och så sa hon att de brukade leka men nu hade hon precis löpt vilket Winston snart märkte. Det var en ljus liten hund, la inte märke till rasen.

Men nu är det tisdag så imorgon ska jag och Winston ut och gå igen.