Doglogg

Jag sitter på golvet i hallen med Zita lutandes mot mitt ben. Hon sitter aldeles avslappnad, och likså gör jag. Det finns nog ingenting som är mer avslappnande än att sitta att kela med en hund, det skulle möjligen vara att massera en hund, men då måste jag vara väldigt avslappnad för jag gör båda. Zitas päls är len som siden. Lägenheten är totalt lugn. Helt tyst och tom. Tänk vad fantastiskt härlig en tyst och tom lägenhet kan vara, om man sitter där med en liten hund. Det har jag aldrig tänkt på. Det är ju omöjligt att gå härifrån. Bara en liten stund till, och en liten stund till igen, och igen och igen.

Vi har redan gått en runda runt parken. Idag var Zita mycket gladare. Nu vet hon vad det rör sig om. Hon gick närmre mig och hade mer kontakt än igår. Jag beordrade "stanna" vid varje gata och "sitt" ibland. Och hon lydde på modemangen. Efter ett "varsågod" trippade hon vidare med sina lätta steg. Det var lika fint väder idag som det var igår och Zita lyste upp av solen. Det var dock någon grad kallare och fosten låg över marken på sina ställen. Plötsligt började någon smälla smällare längre bort, och stora raketer som ekade mellan husen. Det tyckte Zita var läskigt, trippen blev raskare och svansen åkte ner ett par nivåer. Nu var hon mer intresserad av att komma hem till säkerheten. Förmodar jag.

Väl hemma satte vi oss direkt och gosade. I en halvtimme satt vi där i lugnet. Sedan kände jag mig tvungen att gå, jag har ju två egna hundar också som behöver promenad och kel. Jag är inte så speciellt lönsam av mig heller. Jag får betalt för en halvtimme och nu har jag varit med Zita en timme, precis som igår. Men vadå!? Det här är ju mer än ett jobb. Och det finns inget bättre sätt att komma närmare Zita än att umgås med henne på det här viset. Så tiden tänker jag inte ta hänsyn till så länge jag inte behöver det. Jag ska också se om jag kan ta med ett av mina aktiveringsspel nästa vecka och se om Zita kan klura ut hur man får tag på de gömda godisarna.

Vi ses på Måndag Zita!