Doglogg

Jag hörde Zitas plingeling-ljud närma sig dörren när jag satte in nycklen i nyckelhålet. Som vanligt. Det där ljudet som kommer av hennes namnbricka mot kedjan i halsbandet. När jag öppnade dörren stod hon där och viftade på kroppen. Hon satte sig i sin söta ekorrepose - på rumpan med framtassarna i luften. Jag var aldeles svettig av min snabba cykeltur - trevligt... Men jag tar alltid cykelturerna som ett träningspass. Jag tog av mig jackan och satt och klappade och kliade på Zita i hallen en stund för att svalna inombords. Sen gick vi ut.

Vi gick en liten runda i snön i Beijers park. Jag gillade snön som den var idag. Den äldre snön som legat ett tag och fortfarande var orörd inne mellan träden, och som varit med om flera olika dagars smält. Den hade blivit hård och knaprade grovt under skorna. Man sjönk knappt ner i den utan gick liksom uppe på ytan. Zita sjönk ju inte ner över huvud taget. Lätt som en fjäder trippade hon ljudlöst omkring på ytan. En annan fick det att låta som jordskalv eller något åt det hållet. Det lät som om det var ett ihåligt tumrum under snön när man gick på den.

På vägen hem hälsade vi på en dam med två tjocka små terrier. Det var mamma och dotter på 10 och 8 år. Zita blev lite förskräckt när mamma terrier kom fram och hälsade men när hon vände sig om vågade hon sig minsann fram och ta sig en sniff där bak.

När jag stängt och låst och var på väg ner för trappan mötte jag brevbäraren. Och när hon släppte ner posten i Zitas brevlåda blev det livat. Utanför huset hörde jag henne genom fönstret. Det var typiskt att jag hunnit så långt annars hade jag sagt till henne på skarpen. Det är svårt att träna bort sånt som händer när man inte är där.

Föresten ska jag lägga upp lite bilder samt skriva lite om i torsdags då Zita var med mig i skolan och blev friserad.
Ses imorgon Zitis!