Doglogg

Jag var lika genomsvettig idag när jag kom innanför dörren som jag var igår. Jag tog benen som färdmedel idag med, och tro det eller ej men det kan gå undan med endast ett par ben med. Jag var tvngen att knyta mina skosnören innan jag tog på Zita kopplet. Skorna vi pratar om har nog inte varit uppknutna sen jag köpte dom för ett par år sedan. Med andra ord, det tog en liten stund att få upp knuten. Undertiden satt Zita brevid mig och pep "du går väl inte utan mig?". Hon satte sig på rumpan med tassarna samlade framför bröstet, precis som en liten ekorre, och så satt hon. Urgulligt! Sen ställde hon sig på bakbenen med tassarna mot mig och la sin kind mit min. Hon är en riktigt myshund. Varför är inte mina hundar några fan av närkontakt? Det är så mysigt med hundar som vill komma nära en.

När skorna var knytna var de som nya. Har alltid haft dem så löst knutna, på grund av lathet, antar jag, eller för att jag har tyckt de är finare löst knutna. Men nu tänker jag mer på komforten och den ergonomiska aspekten så nu fick de knytas. Nog talat om mina skor. Vid det här laget var jag och Zita redan i parken. Där gick vi ett varv i snön. Det var så vackert med all snö på grenarna, riktigt vintrigt. Zita var glad som vanligt och fick sina små fnatt.
När vi var hemma igen så kelade vi lite innan Zita gick och la sig i soffan. Men trots att hon låg i soffan slapp jag inte undan hennes "så-hemsk-du-är-som-lämnar-mig-ensam-blick". Hennes huvud dök upp där bakom ändå. "Hejdå Zita vi ses imorgon sötnos!".