Doglogg

Jag hinner inte vara hemma länge innan jag måste skynda iväg till Kirseberg där lilla Zita väntar. Jag släpper ut Abbey på gården, det får duga. Sen sätter jag ner fötterna i skorna och beger mig. Kroppen är trött av två dagars snabb promenad till och från Kirseberg + dagens promenad fårn Håkanstorp och en ridtur. Men jag njuter att att använda kroppen. Jag får verkligen energi av att gå, skulle aldrig orka köra bil. Min tanke är att all den tid sparar på att köra bil, den förlorar man i sträcka. För man inaktiverar sina ben i längden. Jaja...

Framme! Förlåt Zita jag blev tyvärr i senaste laget, 14.30 har klockan slagit då jag är framme. När jag kommer innanför dörren står Zita och viftar. Sedan kutar hon iväg för att en sekund senare dyka upp med ett hjärta i munnen- hon presenterar mig för en ny leksak. Nu är jag bekantad med både tigern och hjärtat. Zita är inte lika glad när det är slaskigt ute. Men vem klandrar henne? På tillbaka vägen var hon mycket lättare till sinnes. Hoppade och skuttade och jagade koltrastar som vanlgit. Hemma igen gider blicken snabbt över tigern och hjärtat, "vilken ska jag ta?". Det blir tigern. Vi leker en stund, gosar en stund, sen stålsätter jag mig för att lyckas slita mig från Zitaögonen, och så sliter jag mig.

"Ses på måndag Zita!". Och nästa vecka, på torsdagen ska Zita med mig till skolan och få frisyren klippt. "Det ska väl bli spännande Zita!?"