Doglogg

Idag när Abbey och jag var ute med Åsa, Villy och Maja på "gräsmattan" och lekte så fick jag en hund farande rakt på knäet. Jag tror det var klumpen Abbey (stod vänd åt andra hållet). Först hade jag ingen aning om att det tog skada, det märkte jag när jag tog ett steg fram och tårarna började svida i ögonen. Sen kunde jag inte stödja på benet på ett tag, men det blev bättre efter ett tag och jag kunde halta omkring. Men jag kunde fortfarande inte sträcka benet helt och absolut inte vinkla det minsta åt sidan.

Så idag blev det en lugn runda med lilla Zita. Vi lufsade omkring i "den lilla parken innan stora parken - parken". Zita fick nosa på allting i sin egen takt. Så det blev ingen rask promenad idag. Men så länge jag inte hade benet helt rakt så gick det bara bra att gå. Men idag lyckades jag hålla en halvtimme exakt på Zitabesöket. Det är nog första gången. När jag blir professionell så får jag lära mig att hålla tiderna varje gång, för då ska jag hinna med många hundar om dagarna.

Jag tyckte Zita var så fin i pälsen idag. Hon kändes till och med nybadad. Var det som jag inbillade mig? Hon kändes så extra, får jag väl säga len och mjuk, för len och mjuk är hon ju alltid. Jag stannade inte i lägenheten så länge. Ifall i att det skulle ligga någon influensabakterie kvar och lura. Får verkligen inte bli sjuk nu. Men kanske jag överdriver när jag tänker så.. Men för säkerhets skull alla fall.

Kan fortfarande i skrivande stund inte riktigt sträcka benet eller vinkla det så jag får se om det blir en rask runda imorgon eller inte. Men bättre lufs än inget, tänker jag, och där har jag nog rätt! =) Så för mitt knä passar det ju visst bra att Winston är på semester denna veckan.