Doglogg

Åh, är helt slut för tillfället. Ville skriva om min otroliga resa från möllan till kirseberg och tillbaka på cykel i snövädret men nu har jag bara ingen ork. Ska plugga en del till ikväll innan jag tar ut Abbey på en runda i snön, därefter Angus. Men Angus får nöja sig med en mindre runda idag, de blir ingen cykling för hans del för det har jag fått nog av för idag. Det var nästan för spännande! När jag kom hem ifrån Zita var mina svarta mjukisbyxor täckta av ett tunt lager snö, jätte tjusigt. I mitt hår hade flera snöbollar krypit in och satt sig. Min halsduk var djupfryst efter min andedräckt, trevligt. Ett lager med is hade satt sig på mina vantar. Och en av mina drömmar hade gått i uppfyllelse - jag hade fått iskulor i ögonfransarna. Efter att ha sett bilder av djupfrysta män i antarktis med iskulor i ögonfransarna så har jag drömt om att också en dag få det. Kanske det inte precis var efter en cykelresa genom malmö jag hade tänken på då, mer en slädtur efter ett hundspann i antaktis eller något åt det hållet.

Idag skulle man verkligen haft hundspann. Cykel är väl inte precis världens bästa snöfordon? Särskilt inte i sådan "glidsnö" som det var/är idag. Hjulen skär igenom den av bilar tillplattade snön och glider fram och tillbaka så att man håller på att stå på öronen. Men det gick! Hela vägen! Dock en aning sent varj ag framme, den (klockan alltså) var nästan tjugo över två. hade inte räknat med den övertid som snön skulle orsaka. Men Zita kom ut. Farandes ut i snövirvlet kom hon. Det är hennes favoritväder ju! Mitt med. Det är verkligen i detta vädret jag trivs bäst. Så länge jag är varm och torr. (Fast när man sitter i den värmande kvällssolen på sommaren, nybadad i ett ljummet hav och med en hund vid fötterna njuter man ju rätt bra också).

Vi gick til lstora parken idag. Jag ville att Zita skulle få vara ute och njuta av snöädret så mycket som möjligt så vi skippade gos och kel sen. Det blev en hel halvtimme ute i det vita istället. Vi vandrade över snömassorna och turades om att gå först respektive sist. När Zita gick bakom min fick hon skydd ifrån snö och blåst. När jag gick bakom Zita behövde jag inte vara orolig över att trilla ner i ett av de enorma kaninhålen jag sett när marken var bar. Jag ville så gärna fotografera allting för allting var så vackert. Och Zita var så underbart go där hon for omkring i den för henne djupa snön. Fram och tillbaka, upp och ner, hit och dit. Jag hade bara min mobil med mig och fotona jag tog med den blev inte det minsta bra.

Ja.. Det var väl i stort sett dagens utflykt det. Jag ska lägga ut lite foton så fort jag hittar sladden till mobilen.