Doglogg

Det var inte roligt att bege sig av ut igår då min hals var så tept att det var svårt att andas och tempen var lite över det vanliga. Jag tänkte först ta bussen men sen blev det inte av. Jag cyklade iställlet jätte jätte sakta för att inte andningen skulle påverkas, för det var jobbigt nog att andas som vet var. Men på något sätt var det skönt att komma ut i luften. Vädret var fint vad jag minns och vi gick till kyrkogården som vanligt. Men vi tog en paus på en gräsmatta och jag satt bara och klappade Winston tills mina fötter domnade bort. Jag slände också ut godisbitarna som jag delat i mindre bitar så han fick använda näsan lite med.

Jag hörde precis röstmeddelandet på min mobil och det är lugnt, själv glömmer jag saker hela tiden. Men visst blev jag rädd, livrädd. Jag var bara rädd att jag ställt till med värsta problemet.