Doglogg

Veckan har gått bra med Espen. Det känns som om vi fått ännu bättre kontakt. Espen blir jätte glad när jag kommer, så man blir varm i hjärtat. Han överöser en med kärlek. Men när vi går ute märker man att han är mycket självstädig. Hans långa kropp och otroligt aktiva nos får mig att tänka på en basset. Han skulle nog bli en utmärkt spårhund! Men det är nog heeler-egenskaperna som gör honom så självständig. Han går liksom i sin egen bubbla. Tills man ber om uppmärksamhet, då vaknar han glatt upp, för det mesta, om han inte har något allt för intressant lukt i näsan vilket händer. Då och då söker han själv ögonkontakt. Igår bajsade han inne i en buske så jag kunde inte ta upp det. Och idag bajsade han faktiskt inte alls. Det var första gången.